Idag när allt var som mest skit så kom min mamma. Hur trygg blir man inte bara av att mamma är hemma?! Egentligen kom hon för att hjälpa mig förbereda lite inför den lilla bebisen som snart kommer men mest var det balsam för min själ.

Ibland började jag undra om jag hör röster eller ser syner. För det jag känner är fel, konstigt nog känns det väldigt verkligt för mig trots att andra hävdar att det är fel. Har det funnits tecken innan? Kanske har jag missat eller medvetet valt att inte se det som nu ligger så solklart framför mina ögon.?

Det fanns dagar som jag längtade att klockan ska gå fort. Att få vara tillsammans nu just nu medetsamma. Men idag verkar vi vara överens   att det är likabra att vi inte gör det. Jag kan fördriva tiden hemma med barn och städ och han kan alltid hitta anledning att vara på jobbet. Bra? Nej men det löser iaf att vi får vår behövliga nattsömn. På nått sätt har jag nog kommit tillro i att jag lägger locket på alla känslor nu. Lycka, kärlek, ilsken, nöjd, ledsen. Jag lägger bort allt åt sidan och måste fokusera på att hålla ihop så länge barnen är runt omkring. Kortfattat blev den graviditeten allt annat än vad jag ville men det kan inte det nya lilla livet rå för.Jag måste längta och se fram emot detta iallafall! Det är bara dagar eller timmar kvar nu tills det är klart.

Våran kärlekshistoria började som en saga. Iallafall i mina ögon, jag föll pladask och allt som hände hade en mening. Han var mitt allt, centrum i mitt universum! De 2 första åren var underbara, vi delade allt överens om att det vi hade skulle vara för evigt. Det var därför vi var här. Vårt fina barn kom år 2, en liten underbar dotter. Med stora brunaögon och ett stort paket med glädje. Hon är en uppenbarelse, det vackraste man kan se. Pappa har skänkt henne all sin energi och livslust. Nu växer barn nummer 2 under mitt hjärta. Det lilla liv som bestämt skulle hamna i våra armar. Vi väntar, det är inte många dagar kvar nu?!

Varför är vi här idag? Varför står vi nu 100 mil ifrån varann?

Jag är maktlös inför det stora MIn familj. Det finns inget att jag kan erbjuda för att mäta mig mot denna kraft. Tyvärr så har jag själv en väldigt liten men kärleksfull familj. Men i den här stora världen så betyder den inget alls. Orden som sägs ur våra munnar kan inte vara vi ?? Vad menar vi? Vart tog kärleken i varje ögonkast vägen? Beröringen som fick hjärtat att slå frivolter? Jag kände mig som en gudinna vid hand sida, min man var stolt och gav mig all den kärlek jag behövde. Nu när jag behöver alltsom jag kan få den sista tiden i min graviditet. Finns det inget kvar! Värdelös, orkeslös och ensam står jag nu mot världen och väntar på att bli fri från att göra andra illa. Min roll är så liten i det stora spelet att hitta en ersättare blir lätt!

Jag tror inte att kärleken en dag bara tar slut, det är vi som slutar att ta hand om varje ögonblick!

Tro mig jag vet att livet inte alltid är enkelt. Min har varit krokig, så krokig att jag inte ens förstår att jag kört av den vägen och kraschat!

Men nu är det redan klart!

Jag är urless och trött på mina anställda som inte kommunicerar via ord öga för öga längre. Vet i fan om dom tror att man blivit tankeläsare eller att man ska läsa på deras blogg om deras vilja och önskemål. Tyvärr så vet jag oftast mer än vad de vet själva och jag kommer absolut ta med det i mina planer för framtiden på företaget. Viljan att satsa på människorna är inte som den brukar. Fast from idag kommer vi satsa på de som räcker upp handen och vill samma sak som vi. Skapa en bra arbetsplats, ha roligt på jobbet och tjäna pengar. I grund och botten är ju det som vi vill allhopa. Finne ingen som går till jobbet gratis men att vilja presetera borde finns där. Jäkla 80-talister...... vill inte bli gammal när dom ska ta hand om oss ... usch!

Jag hoppas jag hittat en plats för mina tankar, där ingen behöver läsa och känna att man är omtalad. Men det jag känner måste få sitt utlopp någonstans.

Vi hade en fin vänskap men det var nog mest på låtsas. Middagar, överraskningar och fina ord men det betydde så lite när det väl blev allvar. Det som hände fick mig att tänka om. Vad är egentligen vänskap? Vad ska det betyda att vara en vän? Ingen av oss var väl direkt ärlig, inte ens jag som brukar kunna tycka öppet och direkt. Men ibland blir man som man umgås, som ordspråket säger! Har jag en vän som gångpå gångljuger för sin man. Som tar alla tillfällen att finna "lycka" på annat håll. Pratar illa om han barn från tidigare förhållanden. Varför blev jag förvånad när hon satt och blåljög mig rakt i ansiktet?

Vän nr 2 som också är en vilsen själ i sin relation. Hon som sa att vad vi hade var så speciellt. Var alltid ärlig och kunde stå för sin sak. Varför blev jag förvånad när hon inte kunde vara ärlig och den enda hon kan stå på sig mot är den som är svagast i vår vänskap?

Jag valde att ta avstånd, inte på ett dåligt sätt. jag är tacksam för de stunder vi delat och jag kan tänka att det var på riktigt..... ibland. Men ibland måst man gå skilda vägar. Innan man sårar och förstör allt som man gjort. Minnena kommer finnas kvar och hoppet om en ny tid någonannastans.

Mitt i allt fann jag vägen tillbaka till en vänskap som jag vet är på riktigt för den har överlevt allt.

Har njutit av ett besök som min själ och kropp behövde idag. Min kära vän som bor på 25 mils avstånd satt på tåget tidigt imorse. Vilken underbar överraskning. Såg på morgonen att hon skrivit på min wall att hon tänkt komma neråt under dagen. Jag blev väldigt överraskad när hon redan satt på tåget kl 9 :). Så glad!!

Det finns många stunder som vi delat. Ibland har vi haft långa uppehåll men saknaden och behovet kommer alltid tillbaka. Jag vet att vissa vänskaper bara är lånade en kort tid. Man använder varandra och sen drar man vidare. Men detta är annorlunda. Jag vill bara säga att Hon betyder så mycket och är så tacksam för att hon känner samma sak.<3

Mannen jobbade hela dagen idag så vi mammor fick klara oss ensamna. Lagade lite kyckling till lunch det är ju trots allt påsk även om jag inte håller så hårt på traditionerna. Sedan fick grabbarna ta på sig inlines för att vi behövde handla lite. Underbart väder väntade utanför dörren, solen lyste och man fick lite ljus på huden. Vilket kan behövas efter en lång och kall vinter. 

Imorgon blir det påskmat hemma hos mor och far. Lovely

Glad påsk